Till livsglada Dublin åker man mindre för de stora sevärdheterna och mer för atmosfärens skull. När det gäller att gå på spontana musikaliska strövtåg har Dublin egentligen ingen motsvarighet i Europa.
– Välkommen in, vad vill du beställa?
Bartendern ser uppmärksamt på mig. På puben O’Donoghue’s på Merrion Row i Dublin omsluts man som nytillkommen gäst genast av ställets grundstämning, som är varmt inbjudande och har musikaliska förtecken.
På innergården upplyst med röda glödlampor sitter människor i alla åldrar och sjunger den gamla folksången Whisky in the Jar. Inne i själva puben är ett gäng musiker i full gång med kvällens ”session” som de traditionella musikjammen kallas på Irland.
Ovanför musikerna hänger porträtt av de skäggprydda medlemmarna i The Dubliners, legendarisk folkmusikgrupp som gjorde sitt stamställe O’Donoghue’s vida känt hos allmänheten.
Stämningen tätnar allt mer framåt småtimmarna. Människor som inte alls känner varandra pratar mellan låtarna som de vore gamla vänner. Bredvid mig i baren står stammisen Brian, som envist vill bjuda mig på irländsk whisky med motivationen ”att det öppnar hjärtat för musiken”. Han har sin egen definition på irländsk folkmusik: