Olika barn har olika sovklockor men det går att bryta mönstret, säger barn- och ungdomspsykolog Ingrid Gråberg som intervjuats av Helen Bjurberg om hur man kan få bättre sovrutiner för sitt barn.
Är du en av de stackars mammor som tidigt varje morgon blir brutalt väckt av en röst som någonstans långt inne i en djup och mörk dimma ropar: ”Maaaaaaamma!” Blandar du under några sekunder ihop dröm och verklighet innan du förstår att det är hemma hos dig, i ditt sovrum, som någon kallar på din uppmärksamhet? Sätter du dig yrvaket upp och tittar förvirrat ut i beckmörkret och kan du, när blicken vant sig vid mörkret, urskönja ett litet ansikte, så piggt, så fullt av energi och så i total kontrast till hur ett ansikte lämpligen bör se ut i mörkaste natten? Lyser klockradion med ilsket röda siffror fyra-och-trettio-någonting när du, illamående av trötthet och med sprängande sömnbristhuvudvärk, börjar din nya dag?
Eller tillhör du kanske de mammor som efter en lång dag, när du är som tröttast själv, får jaga runt efter ett yrväder som vägrar närma sig sin säng, tjata medan han eller hon tar timmar på sig att borsta tänderna, sätta på sig pyjamas och komma till ro. Försöker du läsa sagor för samma energiknippe, som lärt sig av Alfons Åberg att man kan förskjuta sovstunden bra länge om man bara går och kissar, dricker vatten och byter lakan några gånger först? Känner du panik när klockan närmar sig midnatt och du inser att din pigga unge kommer vara som en trasdocka i skolan dagen efter? Undrar du ängsligt vad fröken ska tänka, innan du slutligen själv slocknar medan ditt outtröttliga barn fortsätter att göra kullerbyttor i sängen?
