Bakom varje patient finns en anhörig, en person som bidrar enormt till tillfrisknandet. En förutsättning för att kunna vara till hands på bästa sätt är dock god samverkan med vården och att den anhörige ser till att också ta hand om sig själv.
När någon blir svårt sjuk eller skadas allvarligt omkullkastas inte bara dennes liv utan även anhörigas. Vad händer nu? Var finns information och stöd? Hur ska vi gå vidare i allt detta nya? är vanliga frågor de flesta drabbade och anhöriga ställer sig. Trots detta har anhöriggruppen länge varit bortglömd i sjukvården, såväl kliniskt som inom forskning.
En av dem som dock tagit ett helhetsgrepp kring allt detta och satt de anhörigas roll i fokus är Kristina Ziegert, sjuksköterskan som blev professor i omvårdnad:
– Jag slogs av vilka oerhörda kunskapsluckor om patienterna det fanns hos oss i vården, som vi behövde hjälp av de anhöriga med att fylla i för att vi tillsammans skulle kunna bidra till en enklare vardag och ett snabbare tillfrisknande för den drabbade, berättar hon. Därför bestämde jag mig för att lämna sjuksköterskeyrket och forska kring detta.
