I min familj, som i många andra familjer, har vi gett upp det här med att köpa julklappar åt alla vuxna. Det är fokus på barnen. Och med all rätt. Även om jag kan tycka att barnen inte behöver så mycket som de får, men det är inte det som är poängen här.
Istället för att köpa åt alla, kör vi nu Secret Santa. Något år har vi köpt något som passar alla, och spelat tärning om paketen. Den snälla versionen, så alla får något, för i min familj undviker vi konflikter till varje pris.
Nu för tiden lottar vi vem som ska köpa till vem, och varje år skapas en oro för att någon ska få sig själv. Det går ju inte, då blir det ju ingen överraskning. Hur kul skulle det vara?
Jättekul, tycker jag.
Är det någon som vet vad jag vill ha så är det ju jag! Och det är något med det här att bli tvungen att unna sig något som gör mitt hjärta varmt.
Varje år lägger jag fram det som förslag, att vi ska köpa åt oss själva. Föreställer mig lyckan i ögonen när vi öppnar paketen och vi får precis vad vi vill ha.
