“Jag tvingades bryta med min egen mamma”

Jag växte upp med en alkoholiserad mamma som alltid blev oerhört elak när hon var onykter. Hon kallade mig dumma saker och jag gick ständigt omkring och oroade mig för att hon skulle förvandlas till den där häxan som var dum eller för att hon skulle skada sig eller dricka så mycket att hon dog eller gjorde något dumt mot sig själv. Men när hon var nykter förlät jag henne alltid eftersom hon var så ångerfull och ynklig. Jag ville tro på hennes löften om att hon aldrig mer skulle dricka, tröstade henne och talade om för henne att allt skulle bli bra, men grät för mig själv på kvällarna när jag gick och la mig. Sådär fortsatte det. 

Min pappa var överhuvudtaget inte med i bilden. Mamma berättade att han hade slagit henne och att hon därför hade skilt sig från honom innan jag föddes. När jag var sex år träffade mamma en ny man. Den nye mannen var väldigt kontrollerande, brydde sig inte alls om mig utan skickade ut mig  på kvällarna när han och mamma skulle ha sex varpå jag irrade omkring på stan. Jag var alltså sex år! Mamma gick helt i hans ledband och stod inte upp för mig. Jag mådde uruselt och blev hela tiden tillsagd av mamma att jag inte skulle berätta  för någon eftersom hon skulle bli sårad då. Så här fortsatte det under hela min barndom. När jag var 15 år mådde jag jättedåligt. Jag hade svårt att få och behålla vänner, kunde inte känna tillit till någon , var deprimerad och hamnade ofta i svackor då allt var mörkt.