En vacker dag i Reykjavik skymtar du glaciärens vita toppar färgas rosa i solen. En vacker dag om drygt 30 år finns förmodligen den mytomspunna Snæfellsjökull inte längre. Jag begav mig på en tur kring glaciären medan den fortfarande består.
Solen har just gått upp när jag lämnar Reykjavik i en liten fullpackad buss med landets viktigaste näring – turisterna. Strålarna lyser upp det alltid lika majestätiska berget Esjan, det första av många mäktiga berg som jag kommer att beskåda under min resa runt Snæfellsnes-halvön.
– Sälbeståndet har minskat på Island. Orsaken är inte jakt utan klimatförändringar, upplyser guiden Bjarni när vi stannar till vid den första sevärdigheten – Ytri-Tunga .
Utanför den tångbeklädda stranden och dess klippor hittar jag en sälkoloni. Likt övriga turister kämpar jag mig fram bland den hala och blöta tången i jakt på en bra bild av knubb- och gråsälarna.
Vinden, som man alltid kan lita på, har vaknat när vi stannar till vid Buðarkirkja, en av Islands mest fotograferade kyrkor. Omgiven av ängar, lavalandskap, berg och Atlanten är denna svarta kyrka väldigt fotogenisk. Efter att selfie-pinnarna gått varma skyndar vi tillbaka in till Bjarni och minibussen som tar oss vidare till fiskebyn Arnarstapi. Tidigare var det en viktig handelsutpost, nu är den ett naturligt lunchstopp för hungriga resande.
