Om en å som försvann i en kulvert, med Sveriges största flygplats i avrinningsområdet. Om vattenblänk, nyskapade våtmarker, syresättning och sedimentation, en bäck genom ett köpcentrum och Mälaren som recipient. Läs om vattenvård i praktiken.
Text och bild: Dan Rosenholm
Med Arlanda som tillrinningsområde
Som en direkt konsekvens av att Arlanda flygplats kom till metaformerades under andra halvan av 1900-talet den slumrande stationsorten Märsta till ett mångskiftande samhälle i ständig expansion. Fortfarande runt mitten av förra århundradet bestod området av jordbruksmark uppbruten av skogsklädda kullar. Fram till 70-talet växte orten med rasande fart, sedan något långsammare. För att undvika översvämningar och kunna utveckla ett centrum la kommunen under den värsta expansionen ner den å som passerade invid samhället i kulvertar och bergrum. Längden blev över 3 km. Märstaån försvann, simsalabim, och dess ursprungliga fåra förvandlades till ett dagvattendike, även den till delar under mark.