Dricka kaffe och dra lågmälda ordvitsar om franska ortsnamn klockan fyra på morgonen är en semesterrutin som kanske inte skulle falla alla i smaken. Men för en munk och en exmunk på bilsemester i Bretagne var det precis rätt. Läs första delen av Björn Natthiko Lindeblads betraktelser på Gazzine.
En av förra sommarens höjdpunkter var en veckas bilsemester i Bretagne i slutet av juni med min bästa munkkompis, Ajahn Sucitto. Dagen började oftast runt 04.00 med att jag brassade kaffe åt oss. Om du också var på semester i Bretagne då, och förvånades av en rödhårig man som stod med stormköket i högsta hugg på hotellparkeringen i nattmörkret och kokade vatten, så kan det ha varit jag. Fransmännen har ännu inte fattat grejen med vattenkokare på hotellrummet.
Sen drack vi kaffe med benen i kors på våra sängar. Kanske kläckte vi lågmälda ordvitsar som ingen annan än vi två tycker är roliga innan vi mediterade en dryg timme tillsammans. Just den morgonen då bilden togs, var vi på pilgrimsfärd i Jack Kerouacs släkts hemby, Huelgoat. Eftersom vi är så barnsliga att vi tycker det är jätteroligt att uttala franska ord med engelsk brytning (typ att franska ordet för bröd, pain, blir engelska ordet för smärta, franska ordet för mjölk, lait, blir engelska ordet för att vara sen, och franska ordet för ost, fromage, helt plötsligt rimmar på Bromwich. Överraskande få förstår hur roligt sådant är.) Nåväl, det bretonska ortsnamnet Huelgoat blev såklart Holy goat. Sen spårade det ur helt, med låtsas-välsignelser från The Father, the Son and the Holy Goat.
