Ibland sker det ofattbara. Ett barn dör. För Andreas och Madelene Tinglum är sorgen över Martin för alltid en del av livet.
Foto: Madelen Tinglum
– När vi gick med den lilla vita kistan mellan oss, Madde och jag, då trodde jag aldrig jag skulle komma över sorgen. Det var fint och värdigt. Familj och vänner var där, även mina jobbarkompisar. Men att begrava sitt barn är så oändligt långt ifrån det man någonsin tror man ska behöva göra.
Vi träffar Andreas Tinglum hemma i köket en vanlig, stökig, flerbarnsfamiljeftermiddag i slutet av augusti. Han har just kommit hem från sitt jobb på butiken Djurens Center i Örebro. Köket är under ombyggnad, en vägg har rivits och nya köksskåp har nyligen kommit på plats. Alice, just fyllda fem, får en smörgås av pappa Andreas och samtidigt en uppmaning att tvätta bort lite av smöret runt munnen.
– Vi sitter här och pratar om din storebror Martin.
Alice nickar leende, skuttar i väg med sin smörgås och sätter sig i soffan framför ett barnprogram. Alice är Andreas och hans fru Madelenes femte barn. Martin var nummer tre.
