De har kommit att betyda mycket för hennes nya bok ”Flicka, 1983”. Speciellt almträden. De finns med redan i det inledande stycket när den genomskinliga systern dyker upp under en alm och kräver
att bli hörd. Den våren då det svävar ovanligt stora mängder med almfrön över Oslo.
– De är bara så vackra och gåtfulla. De har varit där sedan innan jag föddes och de kommer att vara där när jag är död. Och så har de den där kommunikationen mellan rötterna som är helt genialisk och försiggår under backen. Det tycker jag är rock’n roll.
Träden i den nya romanen står i Torshovsparken i Oslo. Linn Ullmann ser dem från köksfönstret och hon går därnere varje dag med hundarna.
– Under en tid när jag inte kände mig så pigg tänkte jag om jag bara kunde räkna alla träden. Jag gick och gick men tappade alltid räkningen.
Men träden symboliserar inte något.
– Vi är så upptagna av att det vi läser ska betyda något annat än det som faktiskt står där.
