Vi organiserar våra liv utifrån klockslag och datum, men klocktiden har inte alltid varit en självklarhet för människan. Och vår upplevelse av tiden skiftar ständigt. Detta är en essä om tidens relativitet och ett barn som tänker annorlunda.
I mars 2019 beslutade EU-parlamentet att de ska stödja ett förslag om slopad övergång mellan vintertid och sommartid. I framtiden kommer vi med andra ord inte behöva stiga upp en timme för tidigt på våren men heller inte få en extra sovmorgon på hösten. Utifrån ett hälsoperspektiv kan detta vara bra för många. Enligt en artikel i Forskning och framsteg är det rent av så att risken för stroke och hjärtinfarkt är lite högre dagarna efter den artificiellt förkortade natten på våren.
För mig är detta beslut en utmärkt gestaltning av att klocktiden är en konstruktion. Jag tänker annars på tiden som något vi inte kan styra över eftersom de flesta av oss inte kan bestämma när vår tid är slut. När någon föds eller dör brukar klockslaget anges, och jag har alltid sett dessa klockslag som något större än oss själva.
