Det händer flera hundägare varje år. Det där fruktansvärda som inte får ske – att hunden springer ut på isen och den brister.
Foto: Lotta Modin
Här träffar vi en av dem, vi kan kalla henne Emma. Hon pratar inte gärna om olyckan men gör det nu för att det kanske kan hjälpa andra hundägare som har varit i samma eller liknande situation.
Förra vårvintern var Emma på promenad i skogen med sin border collie Mitzi, 3,5 år och en kompis hund, den 3-åriga mopsen Polka. Just den här dagen bestämde sig Emma för att vika av från stigen och gå in i skogen. Det var fint väder, hundarna sprang omkring lösa, som de var vana vid, lekte och utforskade och Emma njöt.
– Vi kom fram till en liten bergsknalle. Hundarna sprang före mig. Precis när jag klättrat ner såg jag att vi kommit fram till en liten sjö där halva var istäckt och den andra halvan öppen. Och hundarna var en bra bit ut på isen, berättar Emma.
I samma sekund som Emma började kalla in hundarna brast isen och båda hundarna föll i varsin vak. Hon började förstås genast leta efter livbojar, en båt, en lång pinne – vad som helst som hon skulle kunna använda för att rädda dem. Men hittade inget.
