Vill du traumatisera en ljustekniker, så är dom magiska två orden: "Städljus, tack." Dom vill alltid göra tvärtom, men jag måste kunna se varenda ansikte i salongen, annars går något värdefullt förlorat för mig.
Dagen efter ett framträdande på Nöjesteatern i Malmö började jag fundera. Var det i själva verket Skånska Mästerskapen i Narcissism som hade avgjorts den där novemberkvällen? Vann gjorde en ung rödhårig man som inte kan säga „R“ och skrattar för mycket åt sina egna skämt. I finalen mot den grandiost självupptagne Egon Magnificus, vann den unge mannen juryns hjärtan genom att bli så framåtlutat förtjust i sin egen spegelbild, att han ramlade ner i den leriga dammen.
Men skämt åsido, man kan tycka att det är rätt självupptaget att rigga en situation, den där kvällen för trettiofjärde gången, på Nöjesteatern i Malmö, där allt ljus är på mig i två timmar.
Men vet du vad? För mig är allt ljus på dig, och alla andra som väljer att vara med. Jag har fullt fokus på er när ni kommer, den där novemberkvällen måste jag ha hälsat på över hälften av er 600 som kom.
