Har du någon gång drabbats av total förundran? I så fall kommer du känna igen dig i Björn Natthiko Lindeblads berättelse om när han tog sig till toppen av Stromboli – vulkanön som inspirerade verk av både J. R. Tolkien och Ingemar Bergman.
Foto: Petr Slovacek /Unsplash
Jag vill berätta någonting som hände mig för 30 år sen. Jag hade just avslutat ett jobb för FNs livsmedelsorgan i Indien. Tro det eller ej men jag betraktades då som internationell expert på finansiell analys av småskalig sjögräsodling. När man hade arbetat klart skulle man göra vad som kallades en debriefing på FAO, FN’s livsmedelsorgans huvudkontor i Rom i Italien. Istället för att få en flygbiljett fram och tillbaka från Sverige, bad jag om att få ett tågluffarkort. Jag luffade runt i italien i några veckor i samband med besöket på huvudkontoret i Rom där jag förväntades möta, avsluta, och berätta vad jag hade varit med om.
Som många av oss har jag alltid haft en speciell kärlek för öar. Jag vaknade en morgon på ett billigt pang i Neapel, en stad som ingen annan: så mycket italien, så mycket kaos, så mycket underbarheter. Det var jättetidigt, solen hade inte gått upp och jag tog mig ned till hamnen och klev på en färja – billigaste biljetten så jag fick sitta ute på däck. Vi seglade ut mot en grupp öar som ligger mellan italienska fastlandet och Sicilien. Öarna heter Eoliska öarna. Eolis var vindarnas gudomlighet i det klassiska Rom, och det är klart att det blåste där.
