Tillsammans med maken Ronny bor Ingrid Persson på Sveriges kanske mest otillgängliga gård. Förutom den årliga turen till närmsta affär 55 km bort så lever de av naturen tillsammans med sina renar och får.
– Jag gillar det elementära, allt som har med ren överlevnad att göra, säger Ingrid Persson.
Foto: Björn Gustavsson
Efter hundra mils bilkörning från Stockholm, genom ett inland präglat av kalhyggen och avfolkning, når jag i kvällningen den lappländska gamla fjällgården Gränssjö, bara en mil från norska gränsen.
Här bor paret Linda och Kent Israelsson, mångsysslare som vid sidan av jakt, fiske och jordbruk även satsar på småskalig turism. Det finns gott om öring och röding i omgivande fiskevatten.
När Kent växte upp här, tidigt på 1960-talet, fanns inte ens bilväg. Nu slingrar den s.k. Sagavägen fram genom denna storslagna, nästan helt obebodda vildmark.
Nästa morgon går jag den cirka 15 km långa stigen söderut till den väglösa gården Vardofjäll. Myrarna lyser gulröda av hjortron, och i fjällbjörkskogen finns gott om sommarkantareller. Efter en lång stigning upp på kalfjället möter jag stora renflockar, som nyfiket följer min vandring. I dalgångarna, kring vilt forsande bäckar, lyser marken av smörblommor och midsommarblomster. Fjälltopparna runtom är ännu snöstrimlade. Längst i norr syns Vindelfjällen, nästan helvita.
