Vissa texter stannar kvar i minnet. Det finns något där som hugger tag i dig. En vändning, en replik. Något oväntat. Något som biter sig fast, blir kvar, ibland långt efter att helheten bleknat bort.
Som märken efter stickers på bilruta.
I novellen A Man in Louisiana av Thomas McGuane bilar en man ner till en liten håla i sydstaterna för att (till ett osannolikt pris) köpa en fågelhund, på uppdrag av sin arbetsgivare, en halt bindgalen oljemagnat. Han hämtar hunden, betalar och vänder norrut igen. Stannar efter ett antal mil för att rasta hunden, som sätter av rakt ut i mörkret, försvinner spårlöst. Efter timmar av sökande vänder han om igen, tillbaks till hålan han lämnat tidigare på dagen, letar sig fram till säljarens nedslitna kåk, knackar på och blir insläppt.
Innanför den stängda sovrumsdörren kan han höra ett djur tassa runt, gnälla till. Han förstår att hunden också letat sig tillbaka, sprungit raka vägen hem. Men det hela betyder inget för honom längre, han tänker inte börja bråka. För hans del kan den stanna där den hör hemma.
