I en kylig hydda i England lyssnar Björn Natthiko Lindeblad på en CD som rymmer de vackraste insikterna om frihet och värdighet.
Den här hyddan var ofta mitt hem under åren som munk i England. Vedboden till höger hade ett tak helt gjort av uppskurna stövelskaft som takpannor. Dom närmaste grannarna var en storfamilj med grävlingar som bodde i dom flerhundra-åriga hålorna intill hyddan. Även om det fanns väldigt mycket djur runt hyddan, så får man ändå säga att konstnären tagit sig viss artistisk frihet. Ugglan i vedboden såg jag till exempel aldrig hänga upp och ner.
Det var i den här hyddan jag upptäckte Byron Katie. Mamma hade gett mig en bärbar CD-spelare under sitt årliga besök, och någon lånade mig några CD-skivor. En smällkall vintereftermiddag fyllde jag braskaminen med stora klabbar av hästkastanj, tände ett ljus, satte mig på sängen med benen i kors, och tryckte på play.
Människa efter människa kommer upp på scenen för att ha ett samtal med Byron Katie. Alla har goda skäl att må dåligt. En partner som dricker, ett barn som dött, en våldsam förälder, ett privatekonomiskt skeppsbrott, en smutsig separation full av otäcka överraskningar.
