I avsnitt 4 av serien Boba fett kände jag plötsligt den gröna grisens hand kring min moraliska luftstrupe. Den oförrätt jag begått i mitten av 1980-talet blev iskallt närvarande igen. Så, med hjälp av en Disney-serie förstod jag att jag inte ens behöver en lagbok, eller religion – jag kommer leva som en omtänksam och rättrådig Jesus hela livet ändå.
Foto: Greg Rakozy / Unsplash
Precis som nu var jag lite lagom intresserad av Star Wars. Jag gillade det för att alla andra verkade göra det, inte mer än så. Men jag stod där och trånade, lite för att man skulle, vid hyllan för gubbarna och farkosterna i plast på dåvarande Extra, långt innan Superduper-Ica-Maxi-Mega fanns, i utkanten av Trelleborg.
Mina föräldrar skulle aldrig gå med på att köpa någon figur, och rakt inte Millenium Falcon, det stora fina skeppet. Men jag fortsatte ändå spana noggrant på alla hyllplanen. Och vad var det? Under den nedersta gallerplattan låg det något på fejkmarmorn. Jag böjde mig ner och försökte förstå vad det var. Det var en liten, liten yxa.
