I tyska grottor har arkeologer funnit flöjter mer än 30 000 år gamla; musikens rötter sträcker sig djupt ner i det sedan länge förgångna. Läs skribenten Björn Gustavsson krönika om den svenska och internationella folkmusikens skatter.
Foto: Niklas Lydeen, CC BY 3.0, via Wikimedia Commons
Svärmeriet för Dalarna i allmänhet och Siljansbygden i synnerhet nådde en all-time-high under nationalromantikens glansdagar. För det tidiga 1900-talets borgerskap blev en dalaresa något av en pilgrimsfärd: Siljan med sina blånande höjder, oskiftade gamla bondbyar och färggranna folkdräkter sågs som ett Sverige i koncentrat; som ”Sveriges hjärta”… Johan Nordlings bestseller-roman Siljan – idag totalt bortglömd! – utkom 1907 och trycktes i ständigt nya upplagor.
Samtidigt lyftes Dalarnas folkmusik fram. Den betraktades som en ren och oförfalskad källåder, med rötter djupt ner i tiden. Konstnären Anders Zorn levde en globetrotters liv men höll ändå Siljansbygden som allra kärast. På berget Gesunda söder om Siljan arrangerade han 1906 Sveriges första spelmansstämma, i syfte att rädda vad som räddas kundes av den gamla folkmusik, som vid denna tid höll på att gå i graven. ”Hoten” kom från bl.a. frikyrkorörelser, industrialism, dragspelsmusik och en allt snabbare urbanisering.
