Efter den hyllade tv-serien Tunna blå linjen är det åter dags för långfilmsformatet för Sanna Lenken. Nu går hennes Comedy Queen upp på bio. Hon dras till historier med en allvarlig botten, men som berättas med humor och värme. Som den här, som bygger på Jenny Jägerfelds prisade roman, och som på ett fint sätt tar sig an det svåra ämnet självmord. Vi möter Sanna Lenken inför inspelningen i ett samtal om hennes filmskapande och livet.
Foto ovan: Petra Carlsson/ Petra C Reportage
Solen strålar. Trots det har Sanna Lenken, efter en joggingtur, tillbringat dagen i tvättstugan, innan hon gjort i ordning söndagsmiddagen som nu står i ugnen. Om några timmar ska hon ta tåget till Göteborg för att förbereda sig för filminspelningen, som drar i gång i början av maj. Hur mår Sanna Lenken så här två veckor från inspelning?
Sanna skrattar. Det gör hon ofta. Ett skratt som avväpnar och verkar tyda på självdistans.
– Det är väl en blandning av arbetsglädje och enorm press, som alltid före en inspelning. Det har inte blivit bättre av covid-situationen så oron finns där – och stressen finns där alltid. Jag vill vara så förberedd som möjligt och ha planerat varje scen. Inte så att allt behöver vara spikat, man vet aldrig vad som händer när man spelar in.