En isolerad värld återkommer gång på gång i hennes böcker. Tydligast skildras den i romanen Himmelsdalen, om en vacker dal i schweiziska Alperna som inte är vad den ser ut att vara. Just nu skriver Marie Hermanson de sista raderna på sin nya roman med arbetstiteln Pestön. Karantän och isolering är ämnen i tiden, men hon påbörjade manuset långt innan pandemin bröt ut.
Text: Maria Molin / Foto: Tommy Söderlund
I den tysta avdelningen på tåget mellan Stockholm och Göteborg läser jag Marie Hermansons berättelse Musselstranden och förflyttas till den bohuslänska kusten där drivor av pärlemoskimrande snäckskal krasar under fötterna. Jag färdas i kajak över ett kristallklart vindstilla hav i den tidiga morgonen. Senare får jag veta att stranden finns på riktigt, att det är hennes barndomsstrand på Lyrön utanför Orust där hon fortfarande tillbringar somrarna. Alldeles säkert har vi alla en sådan magisk plats – de ser bara olika ut.
