Jag träffade Gösta Tingström för några år sedan och det mötet gjorde något med mig. Det som känts instängt blev vidsträckt, det som var dolt för mig blev förklarat och det som känts tröstlöst blev hoppfullt. Till min stora sorg gick han alldeles för tidigt bort en tid efter vår pratstund, sällan har en präst kunnat göra kristendomen så begriplig!
Han var präst, utvecklingskonsult och reformator och använde sig inte av klichéer eller svårbegripligt prat. Han menade att det finns en gudomlig avsikt med våra liv och en gudomlig logik. Om vi bara vågar lita på förnimmelser och budskap så kan vi samverka med det gudomliga. Han ville verkligen reformera den svenska kyrkan. Men mötte motstånd.
Från början hade han inte ens tänk bli präst, inte från början. Uppvuxen i en sekulär familj som hade sommarviste på en skärgårdsö där himmel och hav slår följe hade han andra drömmar bortanför gärsgårdstung kyrklighet och prästerskap. Bortanför den rigida och självupptagna kyrkan.