Författaren och Norabon Anders Wallén har ofta svårt att se oskyldig ut. Men denna gången är han utan skuld. Det var inte Anders som byggde en två meter lång snöpenis på Strandpromenaden i Nora stad.
När jag gick i skolan hände det att jag kände mig orättvist behandlad. Många gånger fick jag skulden för sådant som andra egentligen bar ansvaret för. Det var lättast att skylla på mig och hade jag mot förmodan inte gjort något just där och då var det säkert bara en tillfällighet. Och jag har sedan dess haft svårt att se oskyldig ut. Jag blir plågsamt medveten om alla småmuskler i ansiktet och de tycks bli svårare att manövrera ställda inför en fråga, uttalad eller outtalad, om min eventuella delaktighet i skurkstreck. Leendet med vilket jag bedyrar min oskuld är inte alls naturligt och vinnande utan stelt och tillgjort. Och jag är nog inte ensam om att titta bort och försöka att se ut som en helt vanlig kille med helt vanliga planer när en polisbil full av spanare lusåker förbi på gatan.
