En hel del svenskar tar färjan till kontinenten. De rusar av vid Sassnitz eller Swinoujscie, och saktar inte ner förrän de nått fastlandet, utan att ha en aning om att vad de lämnar bakom sig i avgasdammet är skönhetsupplevelser få av östersjöns öar kan mäta sig med.
Rügen är platt. Med sina låga böljande kullar påminner det en hel del om södra Sverige. Den som besöker ön på sommaren färdas mellan skrikigt gula rapsfält på ålderdomliga vägar som då och då är kullerstensbelagda till ögats förtjusning men stötdämparnas fasa. En egenhet med det en gång svenska Rügen är att så gott som alla landsvägar har alléer, vilket är vackert även det, men kanske inte så trafiksäkert. Pittoreska korsvirkeshus ligger strödda över landskapet, ofta med halmtak och springande höns. Sparris är en lokal specialitet man är mycket stolta över.
Ön lutar. Längst i norr är kusten tvärbrant där Rügens högsta punkt på 161 meter stupar rätt ner i havet med bländvita kritklippor. Mellan Kap Arkonas dubbla fyrtorn och Königsstuhl ligger några av östersjöns vackraste utsiktsplatser. Den senare är lika mytisk som dramatisk. Königsstuhl, kungsstolen, bryter ut som en fartygsstäv ur den omgivande klippväggen liksom vore hela ön ett skepp på väg bort någonstans. Namnet härstammar från Karl XII som i juli 1715 härifrån bevittnat det oavgjorda sjöslaget mellan de danska och svenska flottorna. I söder blir landet plattare. Kusten tonar gradvis ut i havet, ofta med långa sandstränder, och det är ibland svårt att säga var den exakta gränsen mellan land och vatten går.
