Vårt svenska julfirande är en mix av olika traditioner från olika tider. I det gamla bondesamhället kretsade mycket kring maten - äntligen kunde man få frossa lite. Men då gällde det att hålla sig på god fot med gårdsnissen förstås.
Etnologen Inger Widjha är en öppen och nyfiken person. Men när det kommer till jultraditioner är hon konservativ. Barndomens jular hos mormor och morfar har till och med inspirerat henne att föreläsa om julstök och folktro i det gamla bondesamhället.
– Jag är uppväxt med julfirande hos mormor och morfar som båda föddes i bondefamiljer på
1800-talet. Så när jag var liten förekom inte mycket julpynt. De hade en julstake i fönstret
och en gran med några äpplen, flaggor och levande ljus som bara kunde hållas tända när vi
satt bredvid. Samtidigt läste mormor högt ur julevangeliet. Det kom ingen tomte och vi fick bara några små julklappar, berättar Inger, som ändå inte tyckte att något saknades.
– Nej, det var väldigt fint och stämningsfullt. Faktum är att jag och min man numera firar
julen ganska måttligt. Visserligen har många barn och barnbarn, så det är klart att vi får
anpassa oss lite. Men det där överflödet och alla blinkande trädgårdar har jag lite svårt för.
