Bonader handlar om vad människor tror och tänker – vad de hoppas på och drömmer om. De beskriver livet när det är som bäst, och har fungerat som hopp och tröst i svåra tider. Det broderades som mest bonader under första halvan av 1900-talet.
Bonader är minnen från en svunnen tid. De påminner om barndomshemmet, mors omsorger, ungdomens somrar, längtan hem, aftonbönen, kärlek och vänskap. Säkert har man broderat bonader hemma i stugorna i alla tider. Men det var i början av 1900-talet som postorderfirmorna började sälja uppritade mönster på linnetyg. Även veckotidningarna erbjöd mönsterark, och särskilda mönsterböcker togs fram. Man valde själv garner, färger och sömnadssätt. Populariteten spred sig snabbt från de finare salongerna till de enkla torparköken. Både lanthandlare och knallar sålde de uppritade bonaderna. Det fanns till och med konstnärer som försörjde sig på att vandra runt i landet och rita upp bonadsmönster.
På 1920-talet hade snart nog alla hem minst en bonad på väggen, och det stora intresset höll i sig fram till 1940-talet. Att brodera var ett nöje som kvinnorna ägnade sig åt på sin lediga tid. På kafferep och syföreningsmöten lånade man bonader och mönster av varandra för att kopiera eller inspireras av. Ibland tog man en vers ur en dikt eller psalm och dekorerade med en bild. Man broderade fritt i olika sorters prydnadssöm – stjälkstygn, plattsöm, kedjesöm, schattersöm och efterstygn.
