Moderna rosor blommar på nytt, men är känsliga, växer uselt och doftar just inget. Gammaldags rosor är ofta tåliga och starkväxande, luktar härligt, men blommar bara en gång. David Austins rosor förenar det bästa av båda.
Text och bild. Dan Rosenholm
Redan på 40-talet la engelsmannen David Austin märke till att gammaldags engångsblommande rosor levde och frodades medan moderna, som te-hybrider, lätt dog bort. Dessutom doftade de gamla sorterna gott.
Genom att korsa äldre rosor med moderna började arbetet med att ta fram en ny generation. Han ville att rosorna skulle lukta ljuvligt, ha karaktär, gärna som på 1800-talet, men också blomma om. Och dessutom ha spännande färger och vara snygga buskar.
Den allra första Austin-rosen från 1963, ‚Constance Spry‘, var en klättrande skönhet. Runt fyra år senare var det dags för nästa, den röda klättraren ‚Chianti‘. Båda var engångsblommande men bar gener för remontering. Med välformade, gigantiska och doftande blommor är ‚Constance Spry‘ fortfarande den mest odlingsvärda av alla rosa klätterrosor, i alla fall i Mellansverige.
