När rastlösheten kryper i skinnet är det svårt att ta vara på de passiva stunderna. Men uttråkning kan leda till eftertanke och utveckling trots sin negativa klang, vilket gör den till en inte helt genomdålig upplevelse.
Foto: Pexels
Enligt den brittiska psykologiforskaren Sandi Mann är uttråkning en drivkraft till att söka stimulus, få nya idéer och lösa problem. I boken The science of boredom (2017) beskriver hon den till och med som en evolutionär fördel, och lyfter fram mängder av forskning som har påvisat både mörka och ljusa sidor av uttråkning. Det skulle till exempel vara svårt att få något gjort om dagarna om vi saknade den mekanism som sållar bort intryck som varken signalerar fara eller spänning. Utan den skulle vi fortsätta fungera som små barn, för vilka allt är spännande och som kan få den mest tålmodiga förälder att slita sitt hår på vägen till förskolan.
Sandi Mann definierar uttråkning som att inte ha något att göra som tilltalar eller engagerar för stunden. Orsaken till upplevelsen är alltså inte per automatik frånvaro av aktivitet. Faktum är att uttråkning kan uppstå både vid understimulans och när kraven känns alldeles för höga. Det har psykologiforskarna Wanja Wolff och Corinna Martarelli sett i den nya översiktsstudien Bored into depletion? De konstaterar också att tillståndet i sig varken är positivt eller negativt, men att hur vi reagerar på uttråkning definitivt kan vara det ena eller det andra. Tidigare forskning visar att listan över negativa följder kan göras lång och omfatta till exempel, ohälsosamt ätande, missnöje, ångest och arbetsskador.
