Marlene Tåström har under större delen av sitt liv hetat Mats och varit en olycklig, ensam och överviktig man. För snart tio år sedan var den mångåriga förvandlingsprocessen fullbordad. Sedan dess är hon en lycklig och livsbejakande kvinna.
Utanför fönstren ligger Stockholmsförorten Jakobsberg mörk och kall, men inget mörker rår längre på Marlene Tåström. Hon vet vad hon vill och behöver. Hon är 67 år och äntligen, äntligen sig själv.
Under sin uppväxt i Dorotea i Västerbotten var hon en tystlåten och överviktig kille som hette Mats. Han tyckte mer om dockor än om leksaksbilar och när han lekte skola med sina kusiner ville han alltid vara fröken.
– Jag kommer svagt ihåg att jag en gång hittade en gul sidenskimrande klänning i min storlek och kände en svindlande lycka. Sedan blir allt bara som svart och tomt. Mina minnen från barndomen är märkligt fragmentariska.