Tre träningspass i simhallen per vecka och handstående varje torsdag. Annika Naenfeldt vill utvecklas som simhoppare. Att få medaljer i de stora mästerskapen är roligt, men kamratskapen i klubben och barnbarnet är viktigast.
– Jag vill utvecklas, inte stagnera. Jag lutar mig inte tillbaka och konstaterar att nu har jag klarat de här hoppen utan jag vill vidare. Just nu tränar jag in några nya och svårare hopp, säger Annika Naenfeldt.
Under pandemiåret har hon varit försiktig och dessutom har de flesta simhallar varit stängda. Men sedan maj är det full fart igen. På måndagar, tisdagar och lördagar tränar hon simhopp på Eriksdalsbadet i Stockholm och på torsdagar handstående på ett Gymnastic Fitness center. Egentligen hade hon lust att också fortsätta med baletträning, men det fanns bara drop-in tider med ett begränsat antal platser.
Annika Naenfeldt förklarar att det är viktigt att hon hinner träna tillräckligt mycket efter uppehållet så att hennes hoppserie sätter sig i kroppen. Hon har fallenhet för huvudhopp i rak stil, både bakåt och framåt samt med en halv skruv framåt. Hoppen passar henne eftersom hon har haft diskbråck och inte riktigt kommer ner i pik. Ett av hennes nya hopp är tyska hoppet i rak stil från 5 meters plattformen. Då står hon vänd bakåt och hoppar bakåt men roterar framåt.
