Neuroarkitekten Annika Brommesson och journalisten Dagmar Forne har träffat ungdomar och unga vuxna för att tillsammans ringa in begreppet häng. De ville försöka förstå vilka kvaliteter hos en plats som gör den till ett bra häng – och vad som orsakar konflikter med omgivningen.
Foto ovan: Eliott Reyna /Unsplash
Häng är ett svårdefinierat, obeforskat och diffust begrepp. Kanske för att det ses lite över axeln – som något onyttigt eller rentav hotfullt och obehagligt som ungdomar och missbrukare ägnar sig åt. Men häng är en nödvändig del av ungas utveckling.
Hjärnan mognar
Att sluta leka och övergå till att hänga markerar övergången från barndom till ungdom. Kompisarna får en mer central betydelse i livet. Man hänger i grupper och gör saker tillsammans, spelar, skejtar, pratar, röker, dricker, testar droger, gör upp planer, drömmer.
Stora grupper av ungdomar som hänger på en plats kan skapa otrivsel och otrygghet för andra grupper. Ett gäng killar som brölar och kommenterar förbipasserande kan upplevas som hotfulla. Men ungdomar behöver hänga, de behöver träffas på ställen där de bara kan få vara utan prestationskrav.