Statyer och bilder av diverse helgon men framför allt av jungfru Maria har en tendens att börja gråta. Ibland i form av en genomskinlig vätska (vanliga tårar), andra gånger i form av en röd vätska (Jesu blod). Det är heller inte ovanligt att olja rinner från statyernas ögon. Samira Hannoch i Södertälje var med om ett sådan händelse - när miraklet kom.
Foto: Diego Marín / Unsplash
För en sekulariserad svensk känns sådana händelser exotiska och avlägsna men inom den katolska kyrkan är ett mirakel inget märkligt utan snarare en viktig del av det man tror på; något som visar människans nära förhållande till gud och vice versa.
Miraklen kan ta sig olika former. Uppenbarelser där den heliga jungfrun eller Jesus visar sig är en. En annan är eukaristimiraklet där nattvardsbröd förvandlas till kött och vinet till blod. En tredje form är då heliga bilder börjar fälla tårar.
I mitten av mars 1992 kom miraklet också till Sverige, till den då 15-åriga Samira Hannoch på Myrstigen i Södertälje. För en ständig ström av människor och rader av journalister berättade Samira vad som hade hänt den dag då hon för första gången mötte den helige Charbel:
