På dass med barockens elit

Vi förflyttar oss till uppländska praktslottet Skokloster för att studera forna dagars toalettvanor. Här finns nämligen ett utmärkt exempel på inbyggda prevet, dass på modernt språk, och dessa var det absolut senaste i toalettväg när huset började byggas 1654. Den som varit på lite äldre slott än Skokloster, exempelvis Gripsholm, Läckö, Olofsborg, eller kanske Mårten skinnares hus eller biskopshuset i Vadstena, har troligen lagt märke till att preveten där hänger likt fågelholkar på väggarnas utsida. Allt man producerar därinne ramlar visserligen ned utanför huset, men alldeles intill väggen där det sedan åts upp av hundar eller svin och det här hade man under mitten av 1600-talet slutat tycka vara trevligt. Från preveten inne i Skoklosters slott leder ett schakt rätt ner till en kulvert under huset, slottet har fyra prevet, ett på varje våning rätt ovanför varandra. Preveten, eller för att återgå till nutida språkbruk, toaletterna, är ännu idag av modernaste slag, de är nämligen självspolande. Den något trista, stenlagda borggården fungerar som en tratt. Tittar man efter ser man att den sluttar neråt mot mitten och att där finns en fyrkantig öppning, en dagvattenbrunn, och kikar man upp mot taket ser man i hörnen dessutom de stora vattenkastarna som skickar ut allt vatten som det branta taket förmår samla in vid regnväder för att sedan förpassa detta ner i sagda brunn. Därifrån går ett numera igenrasat rör som leder in i kulverten under preveten och sedan rätt ut i sjön, så varje gång det regnar spolas alltså toaletterna automatiskt. Det fina i kråksången är dessutom att eftersom allt det obehagliga, denna produkt kallades på 1600-talssvenska för skarn, hamnar under själva huset och inte under dagvattenbrunnen luktar det heller ingenting, inte ens om det inte skulle regna på flera månader.