De allra flesta tweenisar ljuger till och från. Om läxor, tider, kompisar och bus de gjort. Det ingår i att växa upp. Det kan kännas frustrerande att upptäcka och som förälder vill du naturligtvis få till en öppen relation, där barnet vågar vara ärligt. Men hur går det till egentligen? Här får du tipsen på hur du hjälper ungen att hålla sig till sanningen.
– Jag är hemma hos Olle och pluggar, säger min 12-åring sakligt i telefonen när han ringer. I bakgrunden hör jag skratt, skrik och tivoliljud misstänkt lika de på Gröna Lund. Jag bestämmer mig för att ge honom en chans att rätta till sin historia så jag frågar honom om han verkligen är säker på att det är hos Olle han är.
– Såklart jag är säker, tror du att jag är dum eller? frågar han kaxigt.
– Nej, men tydligen tror du att jag är! svarar jag upprört.
Ja, det är lätt att bli bestört när du inser att din tweenie står där och ljuger dig rätt upp i ansiktet (eller i örat som i mitt fall). Men hur otrevligt det än känns så är det helt normalt att ungen far lite med osanning emellanåt, menar Ingrid Gråberg, psykolog med mångårig erfarenhet av arbete med barn och familjer.
