Från den första månadens sömnbrist med tillhörande tankspriddhet till den 11:e månadens vemod över att barnet ska sova i ett eget rum. Följ med journalisten Henrik Lenngren under de där trevande första månaderna som nybliven förälder.
Foto: Privat
1 månad – Tankspridd vardag
Jag småvisslar på en fånig trudelutt under avstickaren till Coop-gångens blöjhylla. När min dotter avancerar i graderna är det med en känsla av faderlig stolthet att lirka fram Liberos 2:a. Då, inbillar jag mig, att det är på sin plats att vissla om att plocka körsbär i en trädgård. Utan skämskudde.
Samtidigt vickar jag vanemässigt kundvagnen fram och tillbaka, i tron att jag resolut skjuter barnvagnen framför mig och försöker vagga en otålig bebis till sömns.
Det är först när jag rundar hörnet som jag påminns om min tankspriddhet. En kvinna vid fiskdisken kommer störtande mot mig – med ett pekfinger som en fjärrstyrd projektil genom luftrummet. Instinktivt tittar jag över axeln, men det är jag som är objektet för hennes vapen. ”Är det där verkligen din kundvagn?” frågar hon roat, och jag inser att jag av misstag kidnappat hennes kronärtskockor, bindor, pumpakärnor och så mycket gräddfil att det skulle kunna mätta ett diplomatbarn.
