I Överlevarna går Alex Schulman på ny mark. Han bryter sig loss från sanningskravet och berättar historien baklänges. Men det handlar om tre bröder i ett sommarhus. Förvillande likt hans egen barndom.
Foto: Thron Ullberg/Albert Bonniersförlag
Va, ska du få träffa Alex Schulman?
På andra sidan matbordet sitter två fågelholkar gröna av avund. De vill till varje pris följa med när jag ska åka till Gotland och intervjua Alex Schulman om hans nya bok. En 24-åring och en 28-åring som troget lyssnat på Alex och Sigges podd i flera år. Som önskat sig deras bok Rum: En roadtrip genom psyket i födelsedagspresent och läst Alex Schulmans roman Glöm mig.
Jag, trettio år äldre (ja, det är mina barn), kommer från ett helt annat håll. Jag har tum för tum fått vika ner mig för att Alex Schulman är någon annan än den han framstod som när han startade Stureplan.se och lanserade sin provokativa blogg ”Att vara Alex Schulman” i mitten av 2000-talet.
Istället för att lägga energi på andra har han med åren allt mer ägnat sig åt just vad det innebär att vara Alex Schulman. Och storleken på hans läsarskaror vittnar om att det står i samklang med vad det innebär för oss alla att vara människa.
