Björn Natthiko Lindeblads sommarprat 2012

År 2012 blev Björn Natthiko Lindeblad framröstad som lyssnarnas sommarvärd i P1. I detta första sommarprat berättar han om varför han som ung finansvalp valde att leva som buddhistmunk i 16 år, för att sen återvända till "ett liv byxor". Häng med!

40 min lästid

Foto: Sveriges Radio

1. Inledning

Som vanligt vaknar jag innan alla andra. Jag vankar runt i farmor och farfars hus på en ö i utkanten av Karlskrona. Jag väntade på att min lillebror Nils skulle vakna. Jag är kanske åtta år gammal. Så när jag stannar upp framför köksfönstret, så skymmer brödrosten på köksbordet delvis utsikten. Plötsligt tystnar det inre sorlet. Allt blir alldeles stilla. Den förkromade brödrosten är så vacker, att jag hoppar över ett andetag. Tiden står stilla, och allting får ett skimmer omkring sig. Det glittrar från den gula trähusfasaden över gatan. Ett par tussiga moln ler från en morgonblå himmel. Björken utanför fönstret vaggar sina gnistrande löv. Vart jag än vänder blicken, möts jag av skönhet. Jag minns inte vilka ord jag satte på upplevelsen då, men jag vill försöka klä den i ord idag. Det var som om allt viskade “Välkommen hem”. “Allt är precis som det skall. Det finns ingenting att oroa dig för”. För kanske första gången kände jag mig alldeles hemma på den här planeten. Jag vilade helt här och nu, utan en enda tanke.

Har du skrivit artiklar som du vill publicera på Gazzine?